Tillstånd

Vi innehar sedan 2020-11-06 då kontroll utav vår verksamhet utförts samt beslut fattats Länstyrelsen tillstånd i enlighet med kraven i 6 kap. 4 § djurskyddslagen (2018:1192)  att bedriva katteri Frozen Tundra's på adress Jädravägen 22, 19792 BRO.

 Uppdatering 2022-03-15

Tillståndet har uppdaterats efter ny kontroll av anläggning och gäller för 12  katter över 1 år samt  6 kullar per år.

Jag har genomfört med godkänt resultat 

SVERAKs utbildning UPPFÖDARETTAN

Jag har genomfört Pawpeds G1 utbildning

https://www.pawpeds.com/pawacademy/courses/g1/g1students_se.html

• Anatomi, en introduktion
• Beteende
• Grundläggande information om mat och näringsbehov
• Innekatt - utekatt
• Hur hittar man rätt uppfödare?
• Raskatt - huskatt
• Lagar och regler när man köper katt
• Köpeavtal
• Säker kattmiljö
• Förgiftning
• Sand och sandlådor
• Kastrering
• Hälsokontroller
• Vaccinationer
• Den gamla katten
• Parasiter
• Vanliga sjukdomar och hälsoproblem
• Hälsoprogram
• Kattraser
• Kattfärger
• Utställningar
• Avel

Lite blandad information om Sibirisk katt

 http://www.sibiriskkatt.se/

Storlek

Medium till stor

Öron
Medium, öppna i basen med runda öronspetsar. Svagt lutade framåt och med bra bredd emellan.

Ögon
Stora, lätt ovala och snedställda i placeringen. Alla färger är godkända.

Kropp
Kraftig benstomme. Benen är medium höga och formar en rektangel med kroppen. Tassarna är stora och runda.

Svans
Medium lång med rundad svanstipp.

Päls
Mycket tät päls som inte får ligga tätt till kroppen. Överpälsen är vattenavstötande och känns något hård vid beröring.

1. Svart eller blå
2. Se 1 med vitt
3. Brunagouti och blåagouti
4. Se 3 med vitt
5. Röd, creme, svartsköldpadd, blåsköldpadd – både agouti och non-agouti
6. Se 5 med vitt
7. Samtliga silver
8. Se 7 med vitt
9. Vit

Sibiriska katter och kattallergi

Det har visat sig att Sibirisk katt är en ras som många kattallergiker kan tåla.

Mätningar på Sibirisk katt har visat att en del Sibiriska katter har mycket låga halter av det vanligaste kattallergenet Fel d1 (Feline domesticus allergen number 1) vilket gör att en del allergiker kan tåla dem. Övriga katter har halter som varierar från låga till normala värden, dvs ingen Sibirisk katt är helt utan ämnet Fel d1.  Detta visar hur viktigt det är att testa sin allergi i testhem innan man köper sin katt. Sedan är det givetvis betydelsefullt att man testar hos den uppfödaren man tänker köpa sin kattunge ifrån och berättar för uppfödaren om sin allergi.

Fel d1 är ett glykoprotein som skapas i kattens saliv, tårar, skinn och anala körtlar. Fel d1 finns följaktligen bl.a. i kattens päls dit den kommer då katten slickar sig, och via skinnet samt i kattens avföring/kattlådan.

Kattungar producerar ytterst låga halter av Fel d1, men många visar en kraftig allergisk reaktion mot just kattungar. Det beror på ett protein som bildas när kattungarna diar. Om du testar i ett testhem med kattungar så kan det bli missvisande resultat.

Många av oss som har Sibirisk katt har erfarenheter av att man kan bli allergisk mot vissa kattindivider eftersom nivån av Fel d1 varierar mellan individer, så det kan löna sig att träffa fler katter om man reagerat på en Sibirisk katt.

Det finns flera andra kattallergener men på dessa har man inte gjort mätningar. Fel d1 är dock det absolut vanligaste allergenet som framkallar en allergisk reaktion hos människor mot katt.

Sibirisk katts historia

Ursprungligen befolkades Sibirien av nomader, fiskare och jägare och den Sibiriska katten härstammar enligt många från de ryska immigranter som under 1700-talet tog med sig katter när de flyttade till Sibirien. Sibirien är inget jordbruksland och katten var ett älskat husdjur och behövdes inte i första hand till att hålla råttorna borta från sädesmagasinen.

Så småningom, kanske tack vare inblandning av lokalt förekommande katter eller det tuffa klimatet, så utvecklade katterna en lång, tjock och vattenavstötande päls. Det hårda livet formade dem till utmärkta jägare. Långt ifrån Europa utvecklades dessa katter till en frisk och härdig ras där endast de starkaste kunde klara sig i det bistra klimatet.

Så småningom kom rasen tillbaka över Uralbergen till Moskva och St. Petersburg och kattklubbar uppmärksammade under 1980-talet den enastående rasegenskapen hos den Sibiriska katten som unik. Rent genetiskt sett har dessa katter varit åtskilda från europeiska katter i mer än 100 år. I och med glasnost och Berlinmurens fall öppnades gränserna mot öst och Sibirisk katt började spridas i Västeuropa. Rasens härkomst kan ses från två olika vinklar, dels den planerade aveln och uppfödningen som började i St. Petersburg 1987, dels den historiska benämning i det forna Ryssland på stora, långhåriga katter från de östra delarna av landet som Sibirier.

Redan i slutet av 1800-talet omnämns den ryska långhårskatten i utgåvan av Harrison Weirs ”Our Cats”!

Det dröjde dock innan Sibirisk katt etablerades som raskatt utanför Ryssland. 1997 godkändes rasen av Fédération Internationale Féline d’Europé (FIFe) och 1998 fick rasen certifikaträttigheter.

Sverige

Redan 1992 importerades de första Sibiriska katterna till Finland, men det dröjde ända till år 2000 innan 10 sibirier importerades till Sverige.

Trots att den Sibiriska katten har funnits en längre tid i vårt grannland Finland var det inte förrän år 2000 som de första Sibiriska katterna kom till Sverige i någon större mängd. Då importerades tio katter till Sverige, men egentligen var det faktiskt två ”norsk-finska” Sibiriska katter som var de två första Sibiriska katterna i Sverige. I den tredje Sibirierkullen som föddes i Finland, föddes en honkatt Siperiankulta Beloshka. Hon såldes till en kvinna i Norge som senare flyttade från Norge till Sverige 1997 När hon flyttade följde såklart Beloshka, och hennes andra sibiriska katt, Essenia Rossity (född i Ryssland) med. Dessa två kastrerade honkatter var med all sannolikhet de två första Sibiriska katterna i Sverige.

De första Sibiriska katterna som var tänkta för avel importerades dock år 2000. Det var en ryskfödd kvinna, Vera Marklin Kravtsova och en svenskfödd kvinna från Skellefteå, Gunilla Wikström, som tillsammans importerade de första tio katterna tänkta för avel. Vera Marklin flyttade till Sverige från Ryssland 1993 och förvånade sig då över att inte den sibiriska katten fanns i Sverige. Gunilla som tidigare fött upp Birmor fascinerades av rasen och tillsammans beslöt de att importera Sibiriska katter till Sverige. Här nedan kan du läsa vad Vera själv säger om varför hon importerade dessa katter:

”Jag är född i Ryssland och där har jag uppfött Afghanhundar. Mitt intresse för katter har också alltid varit stort ända sedan min barndom.

När jag kom till Sverige blev jag förvånad över att den Sibiriska katten inte fanns där. Då jag känner till de fina egenskaperna hos denna kattras ville jag att även svensken skulle få möjlighet att bekanta sig med den. Jag talade med en väninna i Skellefteå om min önskan att skaffa hit denna ras från Ryssland. Vi kom överens om att samarbeta. I ca 6 månader kontaktade vi olika uppfödare i Ryssland via telefon och vi tog även kontakt med en expert på genteknik , Irma Sjustrova. Hon var oss mycket behjälplig när vi skulle välja ut katterna. Vi var noga med att välja ut lämpliga kattungar med fina stamtavlor, eftersom vi kände ett stort ansvar som de första uppfödarna av denna kattras i Sverige. Sju katter kommer från Moskva, och de tre övriga från Sankt Petersburg.”